Om att aldrig kunna bestämma sig...

Jag har ett ständigt problem som rör tyg. Och det är knappast tygbrist som man skulle kunna tro, för tyg har jag... nästan tio meter ylle i diverse färger och storlekar. Problemet är att jag aldrig vet vad jag ska göra med allt mitt tyg!  Jag har speciellt två tyger som retat livet ur mig i över ett halvår, tre meter babyblått sammetsyg som jag köpte för 25 kr metern "bara för att", och tre meter lite tjockare mörkt blågrönt helylle som var betydligt dyrare. Jag har gett upp att göra nåt av det babyblå till mig själv, det är verkligen inte min färg, så det kommer få ligga i lådan tills mina framtida barnbarn hittar det om sisådär 35 år eller något sådant. Det gröna yllet, däremot, retar gallfeber på mig! Varenda gång jag vill köpa tyg påminner mitt huvud mig om det gröna yllet för nästan 500 kr som jag fortfarande inte gjort något av... Färgen är neutral och bra, inte för tråkig och inte för snobbig och tre meter räcker gott och väl till en klänning åt mig och det kan vara det som är problemet. Tyget räcker till vadhelst jag vill sy mig av det, och det är därför jag aldrig kan bestämma mig. Jag kan tillochmed få ut två elvahundratalskjortlar om jag vill. Eller en ärmlös överklänning och en ärmlös kjortel. Eller en hängselklänning och nya knähöga hosor (skulle visserligen behövas då jag brände hål i sulan när jag skulle torka mina gamla över en eld...). Eller ordentlig cotehardie med knappar... Eller den där Herjolfsnesklänningen jag funderat på i sisådär ett år... Jag har (nästan) hur många möjligheter som helst med det där tyget! Just därför är det så svårt!

Macieowskij-hättan in progress

Jag har ALDRIG lyckats sy en huvudbonad som faktiskt har passat mig ordentligt! Till och med struthättor verkar ligga över min förmåga av nån anledning...  För slöjor och haklin tycker inte jag räknas som "sydda", de ska ju bara fållas och brukar passa mig alldeles utmärkt. Däremot har jag lyckats konstruera både struthättor och mössor till kompisar som har passat, vilket jag tycker är mycket konstigt. Efter en fruktansvärt misslyckad vadderad kveiv och en deformerad kilmössa i höstas har jag skytt allt vad huvudbonader till mig själv heter... Men skam den som ger sig!

Jag ville helt enkelt ha en ny huvudbonad till min blå klänning, och kollade igenom Maciejowskibibeln på jakt efter nåt nytt som kunde tänkas passa min blå klänning och hittade, som synes längst ner på den sidan, en hätta som verkade trevlig. Och med hjälp av en gammal diskussion på Historiska världars forum om heliga Birgittas hätta lyckades jag klura ut en ungefärlig konstruktion.



Som synes är den inte helt klar, bandet som ska gå runt huvudet ska provas ut och sys klart (japp, det är bara ett som är fäst i hättan med båda ändarna, inte två som knyts runt huvudet), och sprundet i nacken ska fållas.
Antagligen kommer jag få justera passformen något också, men hittils har det gått förvånansvärt bra =)

Projekt: Lodjursmasken

I skolan har jag "Kostym" som eget valt ämne, och tanken är att vi ska göra Gipsmasker. "Usch och tråkigt" tänkte jag, jag hade velat sy (som jag ju aaaaaldrig gör annars...*ehrm*), men när man väl kommer igång är det riktigt roligt att pyssla med faktiskt... Temat var djur, och från början ville jag göra en mask inspirarad av en påfågel, men den idén var redan tagen, så det blev lodjur istället.

grundmålat

Grundmålad i en hemsk brun nyans, improviserad med brun och vit flaskfärg,
eftersom nyansen på den gula som fanns var fruktansvärt kall.
Pärlbandet ska gå längs nederkanten i brist på dekorationsideer, för jag gillar inte paljetter...

Masken något mer målad, men ser snarare ut som än puma än ett lodjur änsålänge.
Nästa lektion är det sista målningen av teckningen i ansiktet som gäller.
Pärlorna i nederkanten och de karaktäristiska tussarna (i det här fallet fjädrar) vid "öronen" ska dit med :)


En väldig massa tid, och en väldig massa billigt tyg...

I höstas när jag hälsade på en vän i Jönköping kom jag hem med 13,2 meter tyg för sammanlagt 175 kr efter en secondhandrunda. Ca fyra meter svartvit fiskbensmönstrad ylle/polysterblandning, två meter laxrosa siden-look-alike och sen lite mer än sex meter mörkblått, nästan svart, tunt, tätt ylle.
Detdär mörkblå yllet blev förutom en kjortel till kompisen i Jönköping mitt första ordentliga handsömnadsprojekt, en enkel klänning, tänk tolvhundratal, som numera faktiskt är i princip användbart skick, om än inte färdig.


I vilket fall tänkte jag visa lite bilder på projektet som hitills tagit ca tre månader. Att det tagit sån tid beror troligen främst på att jag mest bara sytt på det när jag haft lust, ett par timmar i veckan som mest. Och att det fått kliva åt sidan för andra projekt som det varit mer bråttom med inför lajv och eldshower.
Men här kommer i alla fall en liten Work in progress-rapport:

klänningen i en hög på golvet, mest bara för att visa upp sömmarna.


Klänningen i sin helhet för tillfället, ofållad och i dåligt ljus, men ändå :)

Den har för tillfället sex kilar i sidorna, och ska få åtminstone en fram och bak innan den är klar.
På bilden här ovanför är den som synes lite i kortaste laget ofållad för att kännas riktigt rätt, så det ska på en extra remsa tyg på ca 15 cm i nederkanten också.
Deadlinen för klänningen är en medeltidspicknick framåt vårkanten, och innan dess vill jag ha fått klart en handsydd ärmlös överklänning också.

Förresten har jag inte tänkt att bära varken det arrangemanget av dok och haklin eller det bältet till den klänningen egentligen, men jag var tvungen att prova ;)

Tanken är att jag ska ha en sånär på huvudet istället:

Bilden kommer från Macieowskij-bibeln, en bibel från ca år 1250
och är en detalj ur denhär bilden.





RSS 2.0